Jag har ju 2 hästar nu som jag älskar mest i hela världen!
men den häst jag som betytt mest för mig någonsin är Classic Fire.
Min tränare sa att jag skulle få provrida en häst bara för att få känna på hur en riktigt bra häst kändes att rida! och det gjorde jag så gärna, säljaren var både vänner till min familj och när vi kom dit så såg jag en smäcker långbent häst av fuxfärg, han var så otroligt fin i mina ögon, när jag provred honom så hoppade jag en bana på 1.30cm det var det högsta jag hoppat på häst då, hade knappt hoppat någon annan storhäst innan, han bockade och brallade efter varje hinder och jag bara satt och log av att få sitta på den underbara hästen!
sedan när vi kom hem, så tjatade och tjatade jag men vi hade ju inte pengarna, han var dyrare en vad vi tänk oss. Men efter mycket tänkande och diskuterande så bestämde vi oss för att vetrinär besikta honom, han gick igenom och sen så en kväll när jag var 13år gammal stod den fina fina hästen i mitt stall, och jag var lyckligare en jag nogånsin varit!
Varje dag var en lycka att rida honom, han var så underbar och älskade att jobba, man fick inget gratis av honom till en början, men sedan när vi lärt känna varandra och vi hittat varandra så gjorde vi allt för varandra! han är den roligaste och bästa hästen jag någonsin ridit!
Jag kommer ihåg min debut i 1.10 med honom som det var igår, den är rolig den! vårt internet fungerade inte så min kompis letade tävlingar åt mig, och då efteranmälde vi till halsta RK, vilket för oss var naturligt halstahammar, men när vi kommer dit så säger dem bara att nej men här är de inga tävlingar, men i halstavik utanför uppsala är det, och mamma säger nej nu åker vi hem, men jag och min bror lyckades övertala mamma och vi lyckades, väl framme så var det 7kvar i 1m klassen, så jag fick starta sist och jag fick lära mig banan av en gubbe på sidan om i typ 1min innan det var dags att ta över hästen från bror min som travat fram honom, han inte hoppa fram utan direkt in på banan, och han tvärvägrar, står på bakbenen och vill absolut inte, var uteslutna på typ andra hindret! väl ute från banan kom de fram en och sa till mig, jag förstår verkligen inte hur du som är så liten lyckades sitta kvar på den där galna hästen! jag bah hehe typ:p det var planerat att hoppa två stycket 1m klasser, men eftersom vi kom försent så var det bara en 1.10 kvar, och jag tänkte, varför skulle vi inte kunna hoppa det? så debuten vart lite oplanerad, vi nollade i grunden och sedan var det ny startsignal till omhoppningen, och då visste Classe vad som gällde så han drog gärnet och jag tog väldigt snäva svängar faktiskt:p och han bara hoppade! mot sista hindret kom vi alldeles för stort och jag tänkte att nu måste han stanna, men han tar bara i och gör värdens hopp! och vi vann överlägset:) med benen om och jag lita till fullo på min fina häst! han visste var de va som gällde han! och han älskade att springa först i ärevarvet:)
sedan så flöt det på för oss och vi gjorde många bra tävlingar! det enda han inte lärde sig gilla helt var dressyr i ridhus, då dog han helt det hade han gjort alldeles för ofta i sitt liv, han var en sådan som sökte hinder, vi startade i en klubbdressyr engång och han bockade och brallade, var livrädd för kamera blixtrar och läktare, vilket han inte alls brydde sig om när det stod hinder där!
sedan kom veckan då det var Oktoberhoppet på ERK och vi skulle debutera 1.20! på tisdagen hopptränade jag för hans gamla ägare, och på onsdags morgonen så hade han fått en bula över carpalleden v,fram! så vi ställde in debuten och gjorde en resa till mälarkliniken där han konstaterades att han hade fått carpalleds inflammation och behandlades mot det, sedan 3 veckor senare friskförklarades han och vi började en långsam igångsättning och uppbyggning av honom! sen var det dags för vår första tävling efter skadan och vi hoppade endast en 1.10 i heby då vi bestämt oss för att han bara skulle gå en klass varje tävling efter behandligen ett tag! vi hoppade felfritt framtills 2kombinationen kom, räcke in och oxer ut. och han tvärnitade innan så jag flög framför hindret, fastnade med lillfingret i tygeln och då han märkte att han satt fast så panik kasta han sig bakåt, och jag drogs igenom hindret! jag fick sjukt ont i min svanskota, men jag ledde honom ut från banan, alla sa vilken jävla dum häst mm, men jag och mamma sa bara att nu har han ont igen, såhär gör inte han annars! och vi kollade upp honom igen, rätt som vi hade så vare samma igen! han behandlades och vi åkte hem! Classe var tvungen att stå i box el liten hage, och vi gjorde en hage med 1.80högt träplank, där han sedan hoppade ut ur, och nästa staket också och springer iväg, ut på stora vägen och´springer på den en lång bit innan mamma med bil efter lyckas få tag i honom, han fick då börja gå i stor hage, och han svarade inte på behandling, han röntgades och hade då pålagringar i knäna, och vi fick då reda på att han behandlats många gånger tidigare i livet! han behandlades då med något som ännu inte var godkänt i sverige, men han svarade inte på det heller, utan det vart bara värre och värre, och vi började se att han avlastade ett framben i taget när han stod i hagen, det var då snällast att låta han somna in och inte behöva känna smärta längre! han skulle inte klara av att opereras el liknande och stå i hage el box, han var överaktiv och överrörlig, och han skulle ha krubb bitit ihjäl sig! och vetrinärerna trodde endå inte att han skulle bli bra av det. så min allra allra bästa vän fick somna in:( saknaden efter honom är fortfarande grymt stor och kommer alltid att vara det, trots att det nu är 5-6år sedan han fick somna in nu!
Detta blogginlägg är skrivet för att delta i Horze bloggtävling där jag har chansen att vinna ett presentkort värt 5000,- SEK på http://www.horze.se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar