När jag sitter och kollar på gamla bilder på Classe Carre o Nalle.
saknar dem, och för er som inte vet så är det mina hästar som vi vart tvungna att ta bort:( ni ska få en liten förklaring vad det var för häst och varför dem togs bort!
Classic fire
1994
Fontaine-Favorit
sista ägare: jag
han hade gått 1.50 och vinster o plac i 1.40 hopp! helt otrolig häst, han gjorde allt för mig om jag gjorde rätt, han var en sådan häst som alltid var rolig att rida. han var pigg men otroligt känslig och välriden. han var grymt underbar att rida och verkligen en bästa kompis! vi var ett, och det sa alla! innan han kom till mig så hade han stoppat en massa i terrängen, men när jag red honom på terräng träningarna så var han helt galen, jag fick verkligen hålla i mig, för där gick det undan, jag bara styrde och han hoppade, han stannade aldrig. det var som att släppa lös en unghäst som stått inne en hel vinter, gud så kul vi hade på dem träningarna! sedan fick jag kontroll i terrängen också, men jag lät han även busa endel, min tränare sa att vi skulle rida JSM det året, han tyckte att vi var ett sånt bra ekipage, så jag bestämde mig att ta fältävlanskort och klarade "ridprovet" och skulle sedan skriva provet, vi tävlade i hoppning, vi vann våran första 1.10 och det fortsatte att gå bra, sedan skulle jag start 1.20 på honom, kommer fortfarande ihåg den veckan :(. på tisdagen innan tävlingsdagen tränade jag för gamla ägarn, på onsdag morgon var han svullen i vänster framknä, så vi strök oss från tävlingen och åkte istället in och kollade honom, han hade fått knäledsinflammation:(. vi ringde runt till tidigare ägare och dem berättade att han haft det många gånger. vi behandlade honom ca 4gånger under ett halvår, även med preparat som inte var godkända i sverige ännu eftersom han inte svarade på behandling:(. det halvåret var ett tungt halvår kan jag säga, vetrinärbesök stup i ett. jag ville inget hellre en att han skulle bli bra, men tillslut så fanns det ingen annan utväg en att han skulle få gå vidare....
den hästen glömmer jag aldrig, jag har sådana otroligt bra minnen tillsammans med honom <3
Carnegie
2002
E, Solos carex, och sen corde la bryere på mammas sida.
sista äg, jag
köpte honom som 4åring, då var han sutten på i alla gångarter men inte mer enså. han var grymt fin och hade en otrolig galopp. tuvär så hände en olycka i stallet där vi hyrde in våra hästar, han skadade ett framknä och fick lov att opereras, men han blev endå inte bra. men vetrinärerna trodde att han var sån, men vi visste ju hur han var innan skadan! så vi gav INTE upp, speciellt inte mamma kan jag säga! det var hennes förtjänst att vi verkligen åkte in igen och igen och bara skulle hitta felet trots att vetrinärerna tyckte det var i onödan. dem sa åt oss att fortsätta rida så skulle det ordna sig, jag satt upp på honom och han var totalt galen, han stegra sparka bakut hoppa upp i luften, mosa min näsa så blodet sprutade, han gick även baklänges med mamma på ryggen så hon höll på o bli klämd mellan honom och ett dike. så mamma åkte in och sa att hon inte skulle ta hästen därifrån förens dem hittade vad det var för fel på honom. för så som han betedde sig det är inte normalt. ingen häst kan bli så tuff! då har dem ont! så dem röntgade exakt hela hästen, det enda dom inte han göra var att röntga korset, då behövdes radioaktivt! så de hittade fraktur på 6 o 7 halskotan.! det var därför han tappade bakbenen rätt som det var, för nerverna låg i kläm ibland.
dem kunde operera men det var 1års vila i box och 65% chans att de skulle bli bra, men han var 5år då och han klarade inte att stå inne en dag! så det uteslöt vi helt och han fick vandra vidare.
jag är verkligen glad och stolt över det mamma gjorde och att vi verkligen kände våran häst! jag menar jag vet hur många andra som helst som bara fortsätter att rida sina hästar för att vetrinärerna säger det! och sen visar det sig att de har haft skitont hela tiden och därför betett sig illa!.
min lilla bebis häst! älskade verkligen honom och vi hade många fins stunder tillsammans!
Mr Paddington
D-ponny
1987
Django - tanja
sista ägare: jag
han var en väldigt svårriden herre, dem sålde honom bara därför! för att han stod på bakbenen och vägrade gå hemifrån, han var helt omöjlig att få stopp på när han inte ville, han stannade jämt på hinder och dem kunde inte ha han kvar därför.
så vi köpte honom, i börjar var han helt omöjlig, men vi kom överens efter ett tag och vi hade jätte roligt tillsammans, men han blev aldrig någon lättriden ponny, inte ens mamma kunde få stopp på honom ute när han väl ville dra. på hinder var han svår, man fick verkligen ingenting gratis, hade han chansen så stannade han. men även det gick bättre efter ett tag, och jag fick faktiskt placeringar på honom, vilket alla som sett honom tidigare var chockade över, men som sagt man fick verkligen ingenting gratis av honom. sen så var att leda också, från att stå stilla till att börja skena och bara skita i att jag hängde efter, det hände faktiskt även också när vi var och provred honom, men det fick vi också ordning på med hjälp av starkt bett när jag ledde honom på sådana ställen han kunde få för sig att dra på.
men han var grymt snäll och grymt gosig i stallet <3, och vi hade mycket roligt tillsammans, jag lärde mig så otroligt mycket, från att vara oridbar till att bli en rolig ponny att rida:).
men tuvär så fick han kronisk bronkit och kvickdrag, något inte förra ägarna sa att han hade problem med under vintern. så han fick somna in som 18åring.
Jag tycker de är mycket bättre att själv ta bort dem, en att hålla på och lämna tillbaka hästar och så....
nu blev det ett mycket långt inlägg, men de här är 3 mycket kära vänner som jag kände för att skriva lite om, saknar er då nu föralltid <3 älskar dem lika mycket allihopa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar