har Manzana blivit förgiftad? LÄSVÄRT

BUSKAR OCH HÄCKAR.




Sommar betyder trädgårdsarbete för många! Se till att hästarna inte kan komma åt kvistar från

häckklippning och buskbeskärning. Många av våra vanliga buskar - som även används i

hästmiljöer, runt ridbanor etc - är nämligen giftiga, särskilt när de torkat någon dag. Till dessa

hör liguster, rhododendron, gullregn, tuja, olika robiniaarter, buxbom och järnek. Därtill

kan läggas idegran som anses som en av de allra giftigaste buskarna/träden i Europa. Barr och

bär är särskilt giftiga vintertid och det räcker med ett par hundra gram barr för att döda en häst.

Döden inträffar snabbt efter förtäring. I de fall man lyckats rädda någon häst



som ätit idegran, har det varit tack vare att man genast upptäckt vad som hänt och avlägsnat

tarminnehållet.







FLER VÄXTER ATT SE UPP MED.



Utöver den ovan nämnda falsk palsternacka kan även munkhätta (Arum maculatum) ge

problem både vid beröring och intagande. Johannesört (Hypericum perforatum) och

smörblomma (Ranunculusacris) är två växter som är mycket vanliga i betesmarker. De är inte

dödskallemärkta, men ska ses som potentiella risker. I förhållande till förekomsten inträffar få

fall av förgiftning, men dödsfall har förekommit i England.



Om hästar drabbas av fotosensibilitet (svullnad och blåsor på opigmenterade delar av kroppen)

bör johannesört has i åtanke. Blombladen innehåller pigmentet hypericin som gör hästen över-





känslig för ljus. Hypericin finns kvar även i torkad johannesört, men i lägre grad. Kraftig

salivering och inflammation i munnen kan ha orsakats av stort intag av smörblomma. I torkat



tillstånd försvinner det aktiva giftet ur smörblomman, så den är riskfri i hö. Alsikeklöver

(Trifolium hybridum) ser ut som ett mellanting mellan rödklöver och vitklöver och odlas som

vallväxt, men kan även växa vild. Växten trivs på bördig ängsmark och kan förekomma i

mycket stora mängder på vissa platser under gynnsamma betingelser. Hästar som äter dem kan

få fotosensibilitet, svullna läppar, svullna ben, feber, gulsot, kolik och onormala levervärden.

Behandlingen består i första hand i att hästarna tas bort från hagen och att de i det akuta skedet

medicineras med antibiotika och kortison.







DE OVAN UPPRÄKNADE symtomen är typiska inte bara för överkänslighet mot alsikeklöver,

utan är vanliga vid flera former av växtförgiftning. Andra symtom som kan förekomma är

muskeldarrningar, vinglighet och diarré. Om hästarna visar sådana symtom under betesgång,

finns det alla skäl att se över växtligheten i hagen och kontrollera vilka växter som finns där.







Utdrag ur VETERINÄR 64 RIDSPORT NR 15/2005. Återges med författarnas tillstånd.